Globaliseringen som tog fart på 1500-talet födde idéer om värdet av ojämlik handel. Mycket av dagens handel bygger på att rika länder exporterar dyra teknikprodukter till fattiga länder och får billiga råvaror i gengäld. Vad är värdet av överskott i handelsbalansen för exportlandet och dess medborgare? Samtidigt slår exporten från det rika landet ut produktionen i det importerande landet. Vem tjänar på detta?
Oskar Brandt skriver på Positiva Pengars debattblogg om globalisering, pengar och problemen med ojämlik handel.
I slutet av 1900-talet började Kina att marknadsanpassa sig för att bygga upp sin produktionskapacitet utan att överge sin kommunistiska diktatur. Då började Västerlandet att förlägga sin produktion på fabriksgolvet dit. Västerländska arbetare slogs ut. Några västerlänningar fick arbeten i sina hemländer som tjänstemän, men långt ifrån alla.
I och med att decennierna gått har fabriksproduktionen gjort Kina allt rikare. Vad har de västerländska kapitalisterna fått i gengäld? De har fått en massa pengar. Men vad är då pengar?
Pengar är bara en värdebefriad symbol i en social produktionsrelation mellan arbetare, kapitalägare och konsumenter som 1800-talsvänsterekonomen Karl Marx (1818–1883) visade.
Sann rikedom är att folk litar på att du, ditt företag eller ditt land kan lämna något värdefullt i utbyte vid handel. Bytesmedlet är pengar. Men pengar som inte backas upp av produktion och produktionsförmåga är värdelösa papperslappar, mynt och digitala siffror.
De kinesiska pengarna måste ändå tryckas om till västerländska, inhemsk valuta för att gälla i det exporterande landet. Detta betyder att pengarna blir till en resurs som västerlandet redan hade, det vill säga inhemsk penningproduktion.
I gengäld har Kina fått kontroll över det som är den sanna rikedomen, det vill säga fabrikerna, som kan producera varor. Juridiken erkänner att ägande är ett antal olika former av kontroll. När fabrikerna ligger i Kina, har Kina allt större del av produktionskapitalet.
Hur började idéerna om världshandel att utvecklas?
Under 1500–1600-talet globaliserades världen i och med att olika euroepiska länder erövrade och gjorde större delen av de utomeuropeiska länderna till europeiska kolonier. Kolonier var underordnade stater som skulle förse moderländerna med billiga råvaror, slavar och en marknad för företag i moderländerna att sälja sina varor på. Globaliseringen spred under 1500-talet bruket av kritpipor att röka tobak med över hela världen vilket är ett exempel som visar hur sammanflätade världens kulturer och handel blev då.
Flera av de riken européerna erövrade var väldigt avancerade, ibland mer avancerade än de europeiska. Den tekniska uppfinning som gjorde att Europa kunde lägga under sig större delen av världen var förmågan att sätta kanoner på fartyg på ett effektivt sätt. Då kunde de bombardera fientliga städer i lugn och ro utan att riska moteld.
När européerna erövrade de olika länderna, förstörde de ofta det erövrade landets funktionalitet så att kolonin blev lämplig att leverera billiga råvaror etc.
Men redan tidigare har stora delar av den då kända världen handlat med varandra. Romarna handlade med såväl Indien som Kina. Men även under europeisk sten-, brons- och järnålder finns det spår av internationell handel.
Renässans för ojämlik handel
Globaliseringen från 1980-talet gjorde det lättare för de rika att placera produktionen där arbetskraften har minst rättigheter och lägst löner. Vilket har medfört decennier av lönepress nedåt för USA:s, Europas och Sveriges arbetare. Motivet är särskilt i Sverige att vi måste värna värdet av den svenska exporten.
Men vad är då värdet av internationell handel? Vad är värdet av att ha en stark export? Merkantilismen var en 1700-talshandelsdoktrin. Den lärde att ett land vann ekonomiskt om det sålde mer till andra länder än det importerade. Denna syn är besläktad med åtstramningspolitikens idéer om sund statsekonomi. Tankarna går ut på att staten ska spara på skattemedel i ladorna till sämre tider. Dessa tankar var den moderate finansministern Anders Borg (2006–2014) tidig med att betona.
Åtstramningspolitiken bygger på idén om att pengar har ett egenvärde som jag nämnde i början av denna essä. Men pengar är bara en värdebefriad symbol i en social produktionsrelation. Verklig rikedom är att folk litar på att du, ditt företag eller ditt land kan lämna något värdefullt i utbyte vid handel. Bytesmedlet är pengar.
Exporterar vi mer än vi importerar, har vi bytt ut våra egna värdefulla varor mot utländska papperslappar. Importerar vi mer än vi exporterar slår vi ut vår egen produktion. Exporterar ett land dyra varor till ett fattigare land som exporterar tillbaks billiga varor, har det rika landet bytt ut ofta värdefulla industriprodukter mot t.ex. utländska bananer. Sedan hamnar det fattigare landet i en finansiell bytesbalansskuld mot det rikare landet, men vad hjälper detta befolkningen i det rikare landet rikare landet om allt det fattigare landet kan ge är papperslappar och fler bananer.
Rättvis handel mellan fria demokratier gynnar alla
Lösningen är en handel präglad av win-win som många talat om men som sällan praktiseras i internationell handel.
Skall vi handla utomlands skall vi göra det med tekniskt och ekonomiskt jämbördiga parter. Annars riskerar vi hamna i en ekonomisk kolonialism där både det importerande och det exporterande landet blir förlorare.
Detta visar exemplet med Kina. I system där det finns förlorare kan det hända att den som var tänkt att bli en förlorare, Kina, blir en vinnare istället och de som var tänkta att bli vinnare, Västerlandet, blir förlorare. Kina har blivit så rikt att det börjar bli den nya ekonomiska stormakten i världen. Länge sade Västerlandets ekonomer att marknadsekonomi fungerar bäst i en demokrati med mänskliga rättigheter. Nu visar Kina att diktatur, förtryck och marknadsekonomi går att förena. Kina börjar att kolonisera världen i sin tur. Kina gör investeringar över hela världen och försöker även få politiskt inflytande i utbyte.
När vi handlar globalt, så ska det vara med winwin och fairtrade. Annars riskerar var och en av oss att bli förlorare till slut i jakten på fler mynt och sedlar utan eget inneboende värde.
Text: Oskar Brandt
