Gunnar Brundin, miljö- och kvalitetsrevisor samt rådgivare i frågor om hållbar utveckling skriver på Positiva Pengars blogg om hur en basinkomst skulle kunna finansieras genom en kombination av finanspolitik, nationell penningutgivning och lokala valutor för att ställa om till resurseffektiva lokala ekonomier, rädda en döende landsbygd och bidra till att rädda oss från klimatkris och artutrotning.

Det har presenterats många argument för medborgarlön eller basinkomst, både från höger och vänster i debatten. Under Coronakrisen har USA, Japan m.fl. delat ut pengar direkt till medborgarna, vilket kan ses som ett första steg mot en basinkomst. Olika experiment med fullskalig basinkomst i mindre dimensioner har också testats världen över senaste åren.

Men hur kan en större regelbunden basinkomst finansieras? Och hur kan den ges ut på ett sätt som främjar en hållbar omställning av samhället till resurseffektiva lokala ekonomier? Omställningen till en hållbar ekonomi kräver ett omvandlingstryck som styr ekonomin mot lokala marknader och för konsumenter och producenter närmare varandra. Kriserna för både klimat och biologisk mångfald kräver en kraftig minskning av dagens globaliserade handelsströmmar.

För att lösa dessa problem föreslår jag en tredelad basinkomst som finansieras genom (1) Nyutgivning av nationella e-kronor via penningpolitiken, (2) Nyutgivning av lokala e-kronor och (3) återcirkulation av existerande nationella e-kronor genom finanspolitiken. Jag går närmare in på dessa delar nedan. 

(1) Penningpolitisk nyutgivning av pengar
Regeringen har i december 2020 tillsatt utredningen ”Statens roll på betalningsmarknaden”. Uppdraget ska redovisas i november 2022 och omfattar också statens eventuella roll som utgivare av centralbankspengar, s.k. e-kronor. I en artikel nyligen i Svenska Dagbladet framkommer att vice riksbankschef Anna Breman (SvD 21-02-23) öppnar för att Riksbanken skulle kunna kanalisera s.k. ”helikopterpengar” till statskassan eller direkt till medborgarna. Utifrån ett omställnings- och hållbarhetsperspektiv skulle detta kunna bli en mycket intressant omsvängning av penning- och finanspolitiken. En sådan reform skulle minska de ekonomiska klyftorna genom minskad prisinflation på aktier och fastigheter – och därmed gynnandet av redan starka ekonomiska grupper – till förmån för mer resurser till offentlig sektor och ekonomiskt svagare hushåll.

(2) Finanspolitisk återcirkulation av pengar
För att finansiera en större basinkomst räcker dock sannolikt inte nyutgivning av nationella e-kronor. Utgivningen av pengar från Riksbanken kommer att variera över tid för att säkerställa ett stabilt penningvärde. Därmed behöver en del av basinkomsten finansieras genom finanspolitik, dvs genom skatteintäkter (återcirkulation av redan existerande pengar). Dock bör tillskottet från Riksbanken vara betydande över tid och därmed kraftigt underlätta en kompletterande finansiering av basinkomst via statsbudgeten.

(3) Kommunala e-kronor
En del av basinkomsten kan också ges ut som kommunala e-kronor – KEKs. Tanken är att Staten via Riksbanken, vid sidan av att ge ut e-kronor i vanlig svensk valuta, även skulle ge ut KEKs. Dessa skulle i princip ges ut i form av 290 olika valutor, en för varje kommun i Sverige. De ges endast ut elektroniskt på samma sätt som e-kronan och skall bara finnas på konton hos Riksbanken.

Varje medborgare kommer således att ha två egna konton hos Riksbanken på ungefär samma sätt som man idag har ett skattekonto hos Skatteverket. Skillnaden mellan kontona är att svenska e-kronor kan användas för att konsumera i hela Sverige, medan KEKs-kontot endast kan användas för att köpa lokala varor och tjänster lokalt i kommunen. Till kontona kopplas också betalkort och möjlighet att swisha. Även kommunen själv samt företag och enskilda firmor som har sin huvudsakliga verksamhet i kommunen och som ägs till mer än 50 procent av privatpersoner bosatta i kommunen, får KEKs-konton och har rätt att handla med den kommunala valutan.

Basinkomsten ska sammantaget vara tillräckligt stor för att leva på för varje enskild person. Genom s.k. demurrage – en slags negativ ränta beräknad på hur mycket KEKs kontoinnehavarna har på sitt konto – säkerställs kontroll över penningmängd och inflation. Denna negativa ränta – att pengar som inte används ”ruttnar bort” – skulle således ytterligare uppmuntra till lokal konsumtion och därmed stimulera ekonomisk tillväxt i kommunen. Samtidigt skulle den också jämna ut ekonomiskt mellan medborgarna eftersom människor som i större utsträckning lever på marginalen inte heller har så mycket pengar på sitt konto och därmed drabbas mindre av denna negativa ränta.

Stärk kommunala investeringar för hållbar omställning
Utgivning av nationella e-kronor samt KEKs kan inte bara användas för att finansiera en basinkomst. Pengar kunde också fördelas via finanspolitiken till kommunerna utifrån ett omställningsperspektiv där fortsatt urbanisering vänds till sin motsats, dvs. en ”ruralisering”. Det senare innefattar en bosättningspolitik med ökade investeringar på landsbygden och med självtillit och ökad självförsörjning som ledord. Till skillnad från basinkomsten, som bör vara lika stor för alla medborgare i Sverige, kan utgivningen av lokal valuta direkt till kommunerna i stället vara fördelad utifrån ett hållbart omställningsperspektiv.

Fördelar med förslaget
Med hjälp av KEKs stärks alltså kommunens möjligheter att bli en mer aktiv och drivande aktör i den lokala ekonomin, inte minst med tanke på att kommunen har en betydande upphandling. Kommunens intäkter i form av kommunalskatt kommer också att öka i takt med att både privatpersoner och företag får ökade inkomster i den kommunala valutan. Den stimulans och tillväxt som kommer att ske i det lokala näringslivet kommer å andra sidan att innebära att ”import” och ”export” till andra delar av Sverige – eller Världen – kommer att minska. Viktigt är då att ett land som Sverige – som enligt Världsnaturfonden konsumerar som om vi hade 4,2 jordklot att hämta resurser från – ser en sådan utveckling som en möjlighet att totalt sett sänka Sveriges BNP till ekologiskt hållbara nivåer. För att kunna genomföra en sådan omläggning av den nationella ekonomin utan att människor drabbas är alltså både basinkomst och ökad lokal ekonomisk tillväxt nödvändig.

Vi behöver skapa ”ett gott samhälle” där människor tar hand om varandra utifrån ett gemensamt samhällskontrakt där alla solidariskt bidrar. De som lever huvudsakligen av basinkomst bidrar genom obetalda insatser i informell sektor, låg konsumtion och därmed lågt klimat- och miljöfotavtryck. Samhällskontraktet handlar om att alla individer har olika roller och att alla har respekt för den mångfald av olika val som varje individ gör för att hitta sin egen väg i livet. Det stora flertalet människor har en vilja att göra nytta för samhället, ja i själva verket är det kanske grundbulten för många att känna mening med livet? Hur och var varje människa väljer att göra samhällsnytta – i den närmaste familjen, i lokalsamhället, med konst eller politik, med forskning eller företagsutveckling – kan variera på en mängd sätt. Ju fler som ges möjlighet att välja det som passar vederbörande ju högre kommer den upplevda livskvaliteten att vara i samhället.

Dessa reformer har potential att styra om mot social och ekologisk hållbarhet. Möjliga effekter som bör följas och utvärderas noga är: Upplever människor att deras livskvalitet ökar över tid? Minskar kriminaliteten? Förbättras folkhälsan och minskar den psykiska ohälsan? Minskar konsumtion och BNP? Minskar koldioxidutsläpp och energianvändning? Återhämtar sig den biologiska mångfalden? Bryts urbaniseringstrenden så att befolkningen minskar i storstäder och ökar i mindre städer och byar på landsbygden?

En mer detaljerad beskrivning av förslaget kan läsas i bifogad artikel.

Gunnar Brundin
Miljö- och kvalitetsrevisor
Rådgivare, Hållbar utveckling
Medlem i Partiet Vändpunkt

Rekommenderade artiklar

>