Eduard Lukschandl, författare av boken ”Cirkulär basinkomst och nollräntepolitik“, skriver på Positiva Pengars blogg om hur penningsystemet kan organiseras mer hållbart. Han menar att riksbanksutgivna ”Frihetspengar” till medborgarna kan ersätta dagens dysfunktionella penningpolitiska verktyg och bygga fundamentet för ett Post-covid19 samhälle.
Misslyckad penningpolitik
De funktioner som pengar ska fylla är att de ska (a) vara ett betalningsmedel för varor och tjänster, (b) en räkneenhet för att mäta värde och (c) en värdebevarare som gör det möjligt att spara pengar över tid. Men dessa funktioner motverkar delvis varandra. Sparandet av pengar minskar mängden tillgängliga pengar för köp-ändamål, och då blir det svårt att upprätthålla ett stabilt penningvärde.
Den nuvarande ekonomiska krisen är en följd av att det sparas för mycket. Centralbankerna försöker därför sedan 6 år tillbaka bemöta den med att trycka enorma mängder av pengar för att få upp inflationen och stabilisera värdet på pengarna – förgäves trots införandet av negativa räntor.
Frihetspengar – ett bättre förslag
Hur ska denna problematik lösas? Ett förslag är att ersätta dagens generella pengar med två olika typer av ”valutor” med olika räntesatser. Den ena typen av pengar ska löna sig mer att spendera och den andra löna sig mer att spara.
Det kunde göras genom att låta Riksbanken introducerar valutakonton parallellt med dagens bankkonton vi har hos affärsbankerna. Låt oss kalla dessa konton hos Riksbanken ”c-konton” till skillnad från vanliga konton hos privata banker (som vi kan kalla ”g-konton”). C-kontona har följande egenskaper:
- En gång i månaden ökas behållningen på de personliga c-kontona med ett visst belopp, t.ex. 3000 kronor – helikopterpengar som man kan kalla medborgarlön.
- Varje midnatt minskar behållningen på alla c-konton med t.ex. 0,4 procent.
Figuren nedan beskriver de flöden av pengarna till och från c-konton. Det finns ett vertikalt flöde mellan c-kontona och Riksbanken (de tunna ljusgröna pilarna) och ett horisontalt flöde mellan medborgarnas och företagens c-kontona (de tjocka, mörkgröna pilarna).
Systemet fungerar analogt med vattnets kretslopp i naturen: den månatliga inkomsten motsvarar regnet, den dagliga förlusten av pengar avdunstningen. Trycket att spendera pengar motsvarar tyngdkraften.
Förslaget innebär att penningmängden bara ökar under de fyra första åren efter införandet och sedan stannar på en konstant nivå. Negativräntan på c-kontona är ju 0,4 % per dygn, vilket motsvarar mer än 70 % per år.
Så länge Riksbankens månatliga insättning på c-kontona är mindre än 12 000 kronor kan man kalla det medborgarlön, däröver kan man prata om basinkomst, vilket är ett av målen med frihetspengar-systemet. Men eftersom konsekvenserna av att inför basinkomsten med en gång kan vara svåra att förutse borde man börja med ett mindre belopp om exempelvis 3000-4000 kronor.
Hur skulle betalningar fungera med två sorters kronor?
Det måste betonas att detta handlar om två slutna betalsystem. Om vi kallar behållningen på c-kontona c-kronor så kommer c-kronorna aldrig i beröring med de vanliga g-kronorna. De är inte konvertibla. Överföringar sker bara från c-konto till c-konto och/eller från g-conto till g-konto.
Rent tekniskt kan det gå till såhär: anta att betalaren A vill betala 1000 kronor till mottagaren M. Om han inte betalar kontant så använder han sig av någon slags terminal såsom en som finns i affärernas kassor, sin mobil eller liknande. I vilket fall så skickar det för dessa ändamål anpassade program däri informationen till Riksbanken. Riksbanken kollar om det finns ett parallelt c-konto till mottagarens g-konto. Om inte, så är det frågan om en traditionell betalning, t.ex. av skatter eller försäkringspremier och Riksbanken initierar ett betalningsuppdrag till B:s bank.
Finns det ett c-konto kopplat till g-kontot så sker en uppdelning av de 1000 kronor i två delbelopp – ett som dras av c-kontot och ett som dras av g-kontot. Uppdelningen kan ske på olika sätt – den enklaste enligt regeln: “Ta i första hand hela beloppet från c-kontot och först när det inte finns några pengar kvar där, från g-kontot.”
Vad blir konsekvenserna av förslaget?
Genom att ersätta generella pengar med två olika “valutor” med mycket olika räntor försvinner många problem. Att spara pengar kommer att vara lönsamt igen och gå att göra till högre räntor på g-konton. Att låna pengar kommer att kosta igen och kan bara göras med g-kronor, vilket tar bort zombieföretag från marknaden, minskar inflationen av fastighetspriserna och skapar en rad andra positiva effekter.
Det kan ses som första (men oberoende) steg för att förverkliga Positiva Pengar. Nästa steg är att ta ifrån privatbankerna “rätten” att skapa pengar och ersätta deras g-krona från idag med den planerade e-kronan.
Den stora fördelen med fundamentet är att det är oberoende av statens skatte- och socialpolitik samt neutralt gentemot den politiska vänster/höger-skalan och alla ekonomiska teorier som kapitalism, neoliberalism eller keynesianism.
Det tillhandahåller ett stadigt fundament att bygga på. Med bara två parametrar (hur mycket pengar som ges ut samt räntan) kan Riksbanken enkelt styra penningmängden och därmed medborgarnas köpkraft och inflationen.
Låt det regna, Riksbanken, låt det regna!
Eduard Lukschandl, B.Sc., tidigare systemanalytiker hos Ericsson Hewlett Packard i Göteborg
Bor i Wien, Österrike
Författare av: https://www.springer.com/in/book/9783658294670
Hemsida: www.Eduard-Lukschandl.at
Talare vid: https://www.wipo.uni-freiburg.de/conferences/BI-Conference och https://usbig.net/2019congress/
Epost: elukschandl@yahoo.com
