Det finanspolitiska ramverket kritiseras från flera håll i debatten. Sverige har en extraordinärt låg statsskuld på bara 26 % av BNP och räntan är så låg att staten får betalt för att låna pengar. Ramverkets krav att vi måste fortsätta betala av på en redan internationellt sett låg statsskulden har därför under flera år kritiserats brett från många håll i debatten. Ändå fortsätter våra styrande politiker hålla fast vid ramverket.
Redan 2013 skrev Svenska dagbladet att “stora delar av den svenska ekonomeliten vill slopa dagens överskottsmål.” Och sedan dess har kritiken bara ökat, både från statliga utredningar, ekonomer och tänkare från både politisk höger och vänster i debatten. Klimatpolitiska rådet rekommenderar att finanspolitiska ramverket ändras, Jämlikhetskomissionen rekommenderar samma sak och allt fler kända röster har börjat ta upp saken. Till och med storbankerna har hakat på trenden och kritiserat regeringens sparande.
Annika Winsth, chefsekonom på Nordea säger till Dagens industri att Magdalena Andersson varit “nästa lite dumsnål”. “Det pratades bara om att spara i ladorna. Det blev nästan absurt med tanke på hur låg skulden och räntorna var. Det finns kloka investeringar att göra för att vi ska bli mer konkurrenskraftiga i framtiden, men det var inte på tal”.
Inte ens regeringens utgifter under coronakrisen får godkänt utan har präglats av ramverkets mentalitet, Swedbanks prognoschef Andreas Wallenström säger till Privat Affärer: “Det är slående, häpnadsväckande, om man jämför med andra länder, hur lite vi har spenderat genom den här krisen. Trots att vi har samlat i ladorna i alla år är vi ett av de länder som faktiskt har spenderat minst.”
Att sparandet i ladorna inte hjälpt konstaterar också en forskare vid handelshögskolan i Stockholm i en debattartikel i Dagens industri: “Inget säger att statens sparande i goda tider ökar förmågan att spendera i kris. Tvärtom är sambandet snarare det omvända, då en stram finanspolitik i goda tider krymper ekonomin och gör den mer sårbar. Det går inte att “spara” välstånd till framtiden genom att betala av på statsskulden. Det välstånd man avstår från genom avbetalningar går förlorat för evigt.”
Ekonomer från Fackförbunden LO, Handels och kommunal protesterar också: “Sveriges statsskuld är på en historiskt låg nivå och den offentliga skulden är bland de lägsta i EU. Ändå föreskriver reglerna för finanspolitiken att vi ska återgå till en stram finanspolitik. I ett läge där samhället är i stort behov av investeringar vore det inte klokt”.
Johan Javeus från SEB är kritisk till överskottsmål och påpekar att “ett minskat offentligt sparande kan öppna för mer privata investeringar”. Det är helt riktigt – om staten går med underskott kommer mer pengar ut i ekonomin vilket gör alla rikare så privat sektor kan investera mera.
Även lars Calmfors, känd ekonomiprofessor som tidigare varit stark förespråkare för strama budgetar och offentligt sparande erkänner på en ledare i Dagens Nyheter att det kan vara dags att ompröva ramverket. Sveriges avbetalningar på statsskulden har till och med uppmärksammats i internationell press och anklagats för att vara rena vansinnet!
RAMVERKET SKAPAR FINANSIELL INSTABILITET
Det finanspolitiska ramverket hindrar inte bara staten från att göra de klimatinvesteringar, satsningar på vård, skola och omsorg som vi behöver. Det har också en rad negativa sidoeffekter man sällan tänker på till vardags.
Ett exempel är att en för låg statsskuld skapar ett kroniskt underskott av statsobligationer på kapitalmarknaderna. Marknaden tvingas då placera summor som överstiger nivån på insättningsgarantin som de vill ha i säker och likvid form i mer riskabla placeringar vilket driver upp risknivåerna. För lite statspapper att placera i har ökat skuggbanksektorn och ökat riskerna i finanssystemet. Vilket är i motsats till Riksbankens uppdrag inom finansiell stabilitet.
Med andra ord: när staten betalar av på en redan låg statsskuld så ökar risken för en ny finanskris!
RAMVERKET GER RIKSBANKEN ETT OMÖJLIGT UPPDRAG
Ramverket gör att Riksbanken hamnar i en situation som de inte kan hantera. Ekonomiprofessor Karolina Ekholm, som jobbat både på Riksbanken och finansdepartementet, säger i DN att Riksbanken inte kan stimulera Svensk ekonomi mycket mera. Riksbanken har därför efterlyst draghjälp från finanspolitiken.
Anna Brema, Vice Riksbankschef säger att “I och med att räntorna globalt sett är så låga ser vi att finanspolitiken framöver kommer att bli allt viktigare”. Hon säger att Riksbanken inte kommer klara sitt uppdrag i framtiden om politikerna inte spenderar mera, därför måste vi “undersöka hur penningpolitikens gränsdragning gentemot finanspolitiken ska se ut”. Med andra ord måste det finanspolitiska ramverket bort om Riksbanken ska kunna klara sitt uppdrag.
RAMVERKET SKAPAR EKONOMISKA KLYFTOR, BOSTADSBUBBLA OCH PRIVAT ÖVERSKULDSÄTTNING
När Magdalena Andersson betalat av på statsskulden så blir efterfrågan och inflationen i ekonomin för låg. Inflationen har bara i genomsnitt varit 1,2% mellan 1994 och 2021. Detta tvingar Riksbanken att försöka stimulera ekonomin ensamma för att nå sitt mål om 2 % inflation.
Problemet är bara att Riksbanken saknar effektiva och bra verktyg för att få upp inflationen. Det enda de kan göra är att försöka få bankerna att sänka sina räntor så de som har lån ska få mer pengar över i plånboken och vilja konsumera mer, samt försöka få privatpersoner och företag att skuldsätta sig ännu mer hos bankerna så de får nya pengar att konsumera för. Men detta fungerar dåligt av två skäl.
För det första, konsumtionen ökar inte när räntan sjunker. Det beror på att det är främst är medel- och överklass som har större lån och som tjänar mycket på att deras räntekostnader minskar. Men de har redan råd att konsumera vad de vill och blir därför sällan mer konsumtionsbenägna bara för att de blir ännu rikare. Då ökar inte efterfrågan och inflationen.
För det andra, bankerna lånar knappt ut till konsumtion och produktiva investeringar, vilket skulle påverka inflationen positivt. Merparten av all nyutlåning går istället till köp av fastigheter, företag och värdepapper. Därför leder lägre ränta primärt till ökade tillgångspriser. De rikaste som äger mest aktier och dyra fastigheter tjänar mest på detta.
Räntan är alltså ett mycket ineffektivt verktyg med alvarliga biverkningar. Regeringen kan mycket bättre få till en god ekonomi, med full sysselsättning och inflation under kontroll, genom finanspolitiken. Men då måste det finanspolitiska ramverket bort.
Hjälp till att sprida kunskap om det finanspolitiska ramverket genom att:
